Natur och kultur – bild och form

Natur och kultur - bild och form. Bild på Linn Marie Carleheds skulptur.

Det här är del två i vår lilla serie om mötet mellan natur och kultur. Tidigare har jag skrivit om musik. Jag har en magisterexamen i Konst- och bildvetenskap, men har egentligen aldrig arbetat med det. Nu har jag glömt många namn och årtal, men tror jag har med mej en förståelse för hur konst fungerar. I det här inlägget vill jag fundera kring exempel där bild och form möter naturen på ett fruktbart sätt.

En första tanke är rent naturmåleri. Som Bruno Liljefors. Min mormor målade ofta älgar och rådjur. Morfar var jägare så det var en nära erfarenhet hon gestaltade, fast hon inte målade jakt utan fridfulla naturscener med djur i. Jag har ofta tänkt att morfar var en av de mest naturnära människor jag känt och att han bidrog till min känsla för naturen. Han hade också arbetat många år i skogen och kunde mycket om träd och spår. Men jag var aldrig med i något jakttorn och såg aldrig några vilda djur tillsammans med morfar vad jag kan minnas. Mormors målningar förde in dem i vardagsrummet. 

Naturmåleri är ibland romantiserande och befäster ibland bilden av människan som dominerande. Ibland lyckas den inte heller tillföra något utan blir alltför vanlig och berör oss inte längre. Men den kan också ibland föra naturen närmare oss. Bli ett slags ställföreträdande möte. Så kan även naturfoto fungera. Mattias Klum har berört oss och många andra med sina foton och filmer. Nick Brandt tar bilder på djur som blir ett slags porträtt av deras personlighet. Där de blir individer och inte bara en art. En av de starkaste filmerna vi vet, som berör naturen och hoten mot den, är Jordens Salt. Den handlar om fotografen Sebastião Salgado. Både filmens gestaltande av hans berättelse och hans egna foton träffar något djupt inom oss som fler kan behöva få kontakt med. Här är det verkligen inte alls romantiserande utan bitvis bland det sorgligaste jag sett. Och ändå med ett trotsigt hopp. Bland våra egna vänner finns en biolog och lärare som tar väldigt fina bilder, ofta av detaljer i naturen. Han är bra på att väcka förundran.

I Konst- och bildvetenskapen ingick även arkitektur. Där krävs det något slags verkshöjd för att det ska kallas arkitektur och inte bara vara en byggnad, men det handlade även om sådant som stadsplanering och vissa stora arkitekter ritade även hyreshus. Hur vi planerar våra städer och hur våra hus ser ut är verkligen kultur, men det påverkar också påtagligt naturen och gestaltar vår relation till den. Det kan handla om vilka material vi väljer men också om hur stort vi bygger, hur mycket vi ger plats till grönska och om det är cyklister eller bilister som prioriteras. Både om hur stor miljöpåverkan blir i sig och om vad som signaleras. En dröm vi hade som är alldeles för dyr att förverkliga var ett visionshus. Miljökloka lösningar för boende skulle synas där tänkte vi. En del av idén var att det skulle vara ett pyttelitet hus i en stor trädgård. De hus vi har sett byggas här i staden på sistone har snarare varit så stora som det går att få plats med på tomten. Visst signalerar det olika saker om vad som är viktigt. Välkänd är ju den speciella arkitekturen i Järna. Värderingar kan ta sig uttryck i arkitektur fast det förstås inte måste vara givet för en oinvigd att tolka.

Skulptur kan ibland på ett annat sätt än måleri ta plats i naturen. Vadstena skulpturpark är i en gammal folkets park så det är inte mitt i skogen precis, men där finns mycket träd och man är utomhus där vinden tar i, regnet faller eller solen skiner. En av skulpturerna är ett mycket intressant möte mellan natur och kultur i sig. Vår vän Linn Marie Carlehed har gjort en skulpturgrupp där några livligt diskuterande gestalter är en kombination av råkor och arbetarrörelsens människor. Hon upptäckte att de ofta beskrivits på samma sätt som skräniga, högljudda och obekväma. Så råkor kan vara som människor och människor som råkor och blicken utifrån kan se samma begränsade del av båda. Ett möte mellan natur och kultur där vi inbjuds att relatera både till en grupp människor och till fåglar. 

Att sälja vidare det du inte använder

Att sälja vidare det du inte använder. Bild på blandad elektronik.

Nu börjar det närma sig ett år sedan vi flyttade några hundra meter till vår nuvarande lägenhet. I samband med flytten blev det tillfälle att göra en ordentlig rensning bland små och stora saker. Mycket kunde vi sälja vidare, skänka bort eller som sista utväg; slänga. Trots detta var det en hel del som återigen packades in i flyttkartonger i vårt nya förråd. När vi inför vintern skulle pröva att övervintra en fikonplanta i vårt förråd blev det på nytt aktualiserat med en utrensning. 

Denna gång var det främst Sofia som rensade och efter att vi kommit överens om vad som skulle bort tog jag mig an att göra mig av med sakerna. Främst handlande det om diverse elektronik- och teknikprylar. Router som inte längre behövdes, extra elsladdar, datorkablar med mera. Ibland kan second hand-butiker vara tveksamma till att ta emot sådant. Och dessutom är flera sådana butiker för närvarande är stängda i samband med covid-19. Därför prövade jag att sälja vidare sakerna via nätet istället. 

Vi har tidigare varit inne på att köpa och sälja begagnat bl.a. i inlägget om Färre saker och Varför second hand. Något som jag påmindes om denna gång jag skulle sälja vidare var hur smidigt det har blivit. Jag använde mig av Tradera som är en auktionssida där du själv bestämmer vilket utropspris sakerna ska ha. Då det viktigaste för mig denna gång var att bli av med sakerna och låta dem komma till nytta någon annanstans valde jag utropspris 1 kronor. De föremål som auktionerades bort slutade till slut på mellan 1 och 144 kronor. 

På en vecka var allt köpt och betalat av personer som kommer kunna ha användning av det som bara har legat i vårt förråd. Något som blivit smidigare på senare år oavsett ifall du säljer genom Tradera, Blocket, Facebooksida eller på annat vis är frakten. Just på Tradera går det att redan i annonsen ange vikt på den vara du ska skicka. Köparen ser priset för frakt och när det är aktuellt att skicka iväg paketet beställer du enkelt frakten och får en färdig adresslapp att skriva ut. Adresslappen sätts fast på paketet och det är färdigt att lämna in på närmaste paketombud.  

Medelsvenskens konsumtion av de sorters prylar som oftast kan köpas begagnat istället för nytt står för drygt en tiondel av våra samtliga klimatavtryck. Det finns alltså mycket att vinna på att allt mera konsekvent låta dina förrådssaker som inte används cirkulera vidare till någon annan. På det viset undviks ett nyinköp. Du själv får kanske en slant för besväret och ditt förråd blir mera överblickbart.   

Natur och kultur – musik

Förutom att vara namn på ett bokförlag är natur och kultur också ett begreppspar som ofta tydligt skiljs åt. Samtidigt finns paralleller och överlappningar och på sistone har jag tänkt att det vore fint om vi lät dem gå in i varandra än mer. I mina betraktelser på vårt evenemang Myllrande liv nämnde jag två exempel med kommentaren ”det är inte alltid så långt mellan natur och kultur”. Det ena var termiter som urholkar eukalyptusstammar i Australien. Av dessa görs instrumentet didjeridu. På detta instrument spelar aboriginerna i sin tur musik som härmar fåglar och andra djur. Det andra var upplevelsen av iskross invid strandkanten som klirrade mot varandra så att det lät som klockspel.

Naturen har förstås inspirerat till mängder av musik, lyrik och konst. När jag började skriva om mötet mellan natur och kultur kom jag först bara in på musik. Sedan kom så många funderingar att det blev för stort för ett inlägg. Därför får detta bli en liten serie där den här första delen handlar om musik.

En helg i oktober var jag på kreativ skrivarretreat på Långrådna Kultur utanför Valdemarsvik. Kajsa Norrby ledde oss i övningar som släppte lös lekfullhet och skaparglädje i skrivande av sångtexter och melodier. Jag har tidigare skrivit om att kreativitet är en viktig förmåga i vägen mot en hållbarare värld. Den här helgen var verkligen utvecklande på det området. En sak jag snuddat vid tidigare men inte gjort så mycket med var att spela in ljud och använda det till musik. Lite experiment hade jag gjort till Konstrundan 2019 med ljud av vatten och torka. Den där helgen gav verktyg att hitta musiken i ljuden och använda rörelse och kropp för att komponera. Nu har jag kommit en bit på väg med att skriva en sång om kastanjeträd som ackompanjeras av en rytm där jag omväxlande slår kastanjer mot varandra och drar den taggiga utsidan av två torra kastanjeskal mot varandra. Just kastanjer har ju också påtagligt kommit in i musikens värld i kastanjetter. Jag planerar att också skriva utifrån det svagt sprakande ljudet från frallor man just tagit ut ur ugnen och det dämpade klickandet när mamma stickar. Men det finns också många fler naturljud att utforska. Det allra mest uppenbara är kanske fågelsång.  

Ibland möts engagemang för naturen och engagemang för musiken tydligt i en person. Det tänkte jag när den oerhört skicklige gitarristen Mårten Falk slutade flyga och åkte på cykelturné för klimatet. Vi hjälpte till med arrangemanget kring hans konsert här i Vadstena. Han skickade en länk till ett klipp på youtube där han kommer cyklande genom en skog, stannar till, vänder på en låda han haft på släpet, tar fram gitarren och börjar spela klassisk musik. Som för fåglarna och träden. Ett underbart möte mellan natur och kultur.

Att låta natur och kultur mötas kan fördjupa relationen till båda. För någon kan naturen bli en väg in i kulturen och för någon annan kulturen en väg in i naturen. Egentligen tänker jag inte så instrumentellt på vare sig natur eller kultur. Den har ett egenvärde utan att behöva leda till något annat. Men eftersom jag allt oftare tänker att vi behöver en djupare förvandling av vår relation till naturen tycker jag att det är vackert när kultur kan bidra till det. 

När jag skriver om det här kommer jag att tänka på något jag hörde talas om för länge sedan och googlar fram det. Engelska astronomer lyckades 2003 fånga upp ett ljud från ett svart hål. Ljudet var en ton som de räknade ut var ett Bb, men 57 oktaver under ettstrukna C. En baston så djup att det mänskliga örat inte kan höra den utan hjälpmedel. Det fångade mig när jag hörde om det då och det gör det även nu. När det rapporterades om det här fyndet var det flera rubriker som handlade om att rymden sjunger. Fast det bara är en ton är det någon sådan känsla det ger mig. Att musik fanns långt före oss, finns långt bortom oss och kommer att finnas även när mänskligheten försvinner. För mig är det kanske något extra att det är just en baston. Jag har alltid varit förtjust i musik där de låga tonerna har en viktig plats, som kör- eller orkestermusik med en framträdande basstämma, eller orgelstycken med en intressant basgång. Kanske för att pappa sjunger bas. När jag nu tänker på rymdens baston inser jag att det förstås är forskarna som har satt in ett ljud i ett mänskligt system där det får ett namn. Det kan ju tyckas synd att tvinga in naturen i det. Men någonstans blir det för mig en bild av att kulturen kan ge naturen ett språk som ibland gör den lättare att relatera till. Och vi behöver kunna relatera till den för att vara beredda att värna den även när det kostar på.