Fartrusiga – ett perspektivgivande boktips

Fartrusiga - ett perspektivgivande boktips. Bild på boken Fartrusiga.

I år har jag läst flera intressanta böcker som berör klimatfrågan på olika sätt. Den som hittills har fastnat och berört allra mest är Fartrusiga av Björn Forsberg. Med sina 524 sidor kan den verka avskräckande och jag brukar själv tycka att böcker tjänar på att kortas ned. Men i den här var det ingenting jag tänkte borde ha strukits. Dessutom är den uppdelad i tre sektioner som kan läsas var för sig om man skulle vilja ta en paus emellan. 

Den första delen är en kunnig och engagerande berättelse om hur vi levde före massmobilitetens tidevarv. Då när det normala sättet att ta sig fram var till fots. Häst och vagn användes bara när det verkligen behövdes och fattigt folk hade inte råd med det alls. Vägarna var snarare knaggliga stigar. Livet levdes väldigt lokalt. Många hade aldrig varit utanför sin egen by. En utflykt som den mellan Alingsås och Göteborg var ett stort äventyr som planerades länge och krävde övernattning. Att pendla var förstås omöjligt. Självklart måste man bo på promenadavstånd från där man arbetade.

Andra delen handlar om framväxten av det massmobila och fartrusiga samhället. Det börjar med ångbåten. Allra mest omvälvande var kanske järnvägen som dessutom var möjlig för de allra flesta att färdas med även om tredje klass var både trångt och obekvämt. Luftballonger, luftskepp, flygplan, bilar och till slut ut i rymden. Månlandning och Voyager 1 och 2. Det är denna berättelse vi lever i fortfarande. Vi är fortfarande fartrusiga och tar mycket av dessa snabba transportsätt för givna. Men författaren anar att farten inte längre ökar och ser framför allt att vi kommer att bli tvungna att hejda oss. Utan de billiga fossila bränslena kommer farten att sakta in. Ju mer vi bryr oss om hur det går för världen desto snabbare borde vi bromsa. 

Tredje delen handlar dels om varför det inte kommer vara möjligt att fortsätta så här och dels om hur alternativen skulle kunna se ut. Framtiden är i författarens ögon inte alls flygande bilar och höghastighetståg utan ett långsammare, mer närvarande liv där vi cyklar, promenerar och kanske använder velomobiler. I en avslutande scen beskrivs hur en velomobil och en Tesla parkerar vid samma rastplats. En velomobil ser ut som en liten, strömlinjeformad bil, men trampas fram med pedalkraft. Den är på flera sätt utformad så att man kan komma upp i högre hastigheter än med en vanlig cykel. I anekdoten som berättas är det en liten pojke som helt ignorerar Teslan men storögt kommer fram till velomobilen för att få veta mer om detta fantastiska åk.

De här perspektiven önskar jag verkligen att fler tog del av. Vi behöver acceptera att det inte kommer att utvecklas teknik som gör det möjligt att ha så många bilar i drift som nu eller flyga som nu. Vi behöver acceptera att vi måste bromsa och backa. Då kan det också vara gott att inse att den fart vi rusar fram i nu inte alls är ett mänskligt behov. Att färdas så här är en parentes i vår historia. Det är ju faktiskt också ett geografiskt avgränsat fenomen. Det innebär att det finns alternativ. Man ska inte idyllisera hur det var förr och inte heller hur det är att vara fattig. Men med att färdas långsammare finns det många fördelar. Intressant nog jagar många efter närvaro och mindfulness. Den kanske faktisk är lättare att finna om man saktar in och stannar kvar där man är.  

Vi har tidigare skrivit om bilismen på olika sätt bl a i detta inlägg om bilnormen. Själva har vi inte haft bil på många år. Flyget har vi också uppmärksammat t ex i detta inlägg och vi flyger aldrig. Den här boken ger fördjupning och bakgrund. Förbluffande är att inse hur oerhört kort den tid är då en vanlig svensk kunnat ha bil och hur det ändå under detta ögonblick hunnit bli just norm. Tiden med massturism med flyg är ännu kortare. Hur har vi redan kunnat glömma att vi inte alls måste leva så här?  

Att visualisera klimatavtryck

Att visualisera klimatavtryck. Bild på en elefant.

Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Det är psalmisten David i Bibeln som, efter en beskrivning av naturens storhet, i ödmjukhet tänker på människan i förhållande till skaparen. Oavsett vad vi tror om Bibelns skapare är det spännande att se hur människan skulle kunna beskrivas idag. Och då specifikt om vi utifrån vår samtids ödesfråga försöker att visualisera klimatavtryck för medelsvensken. 

Visualisering av klimatavtryck är något som KTH-forskaren Daniel Pargman sysslat med. Jag hörde honom först i ett intressant samtal i podden Klimatgap. För att visualisera klimatavtryck från forskarkollegornas ofta frekventa flygande användes spelmarker. Detta blev i sammanhanget mera konkret och övertygande än vanliga siffror. Visualiseringen och den lite oväntade tvisten fick kollegorna att uppleva storlek och proportioner på ett nytt sätt. 

Många som läser denna hemsida har säkert hört att miljöavtrycket för genomsnittssvensken motsvarar 4,2 jordklot. Om alla levde som vi skulle det alltså behövas mångdubbla antalet planeter än den enda vi lever på . Efter att hört dessa och liknande siffror många gånger är det dessvärre lätt hänt att man skjuter dem ifrån sig. Kanske behövs det kompletterande sätt att kommunicera våra avtryck?

Daniel Pargman utgår i ett försök från hur mycket energi svensken i genomsnitt använder. Om denna energi översätts till mat – hur stort skulle det djur som äter så mycket vara? Omkring fyra gånger så stort som en välvuxen elefant blir svaret. Eller 30 000 kilo tung. Det motsvarar även vissa arter av långhalsade dinosaurier, som Diplodocus.

Att i sociala sammanhang ses som en dinosaurie är ingen komplimang. Och att tänka på hur vår omåttliga energihunger givit oss imaginära kroppar på 30 ton. Vaggande fram som gigantiska dinosaurier. Det skaver en hel del.

I det pågående tvärvetenskapliga projektet Homo Colossus kommer Pargman att visualisera klimatavtrycket för medelsvensken. Just genom att utgå från ovanstående beskrivning där vi blir 30 000 kilo tunga. Projektet väntas avslutas först 2022 så vi får ge oss till tåls med resultatet ännu en tid. Men det är väl värt att hålla utkik efter. 

Att visualisera klimatavtryck och fördelning av utsläpp mellan kön, klasser, länder och tider kan göras med siffror och färgglada staplar. Men för att nå fram på allvar behövs nog även andra grepp. Inte minst i samverkan mellan miljöforskning och andra professioner som konstnärer och kommunikatörer tror jag det finns många vinster. 

I de oväntade tankesprången uppkommer berättelser som blir kvar i minnet. Kanske väcker upplevelsen lusten att dela berättelsen med familj och vänner. 

Så vad är då en människa? En dinosaurie, vampyr, cancersvulst eller kanske planetskötare?

Naturens kalender

Nu fortsätter jag reflektera kring årstiderna i relation till klimatförändringarna. Men den här gången i form av ett konkret tips. För att hjälpa forskare att förstå mer om hur årstiderna förändras i olika delar av landet kan du göra observationer som du rapporterar till Naturens kalender. Den drivs av Svenska fenologinätverket, där flera universitet, myndigheter och föreningar ingår med SLU som huvudman. Fenologi handlar om årligt återkommande faser i naturen, som lövsprickning, blomning, fruktsättning, höstlövsfärger, lövfällning, djurs vintervila och reproduktion, flyttfåglarnas ankomst och avfärd.

Du kan välja mellan ett antal växter, träd och buskar i Naturens kalender. Ta en du säkert känner igen och som du återkommande ser. Jag har tänkt rapportera om glasbjörk och vårtbjörk som vi har i trädgården. När det gäller lövträd är det sådana faser som lövsprickning, blomning, fröspridning och lövfällning som rapporteras. Gällande varje sådan fas finns flera alternativ för att beskriva hur långt trädet kommit i processen. Är det t ex enstaka knoppar som spruckit ut eller är hela trädet grönt? Du får också ange datum och plats.

Jag testade att rapportera in en observation av glasbjörken i trädgården. Det syns inga vårtecken på den än, men det fanns ett alternativ som anger att knopparna inte börjat slå ut. Man kan zooma in på en karta och ange platsen så exakt som möjligt. Jag kunde till och med välja var i trädgården trädet står.

Har du tid och möjlighet kan du bli Fenologiväktare. Då görs observationerna på ett mer systematiskt sätt enligt gemensamma principer. Du anmäler ditt intresse här. Som fenologiväktare kan du också välja att observera fåglar utifrån årstidernas gång. Det kräver mer kunskaper än jag har, men kan passa väl för någon annan. 

Förändringar av årstiderna ger tydliga signaler om klimatet. Vårtecknen kommer tidigare, men forskarna är mer osäkra på hur hösten förändras. Målet med Naturens kalender är att samla in data om allt från första vårtecken till sista hösttecken, för att skapa en landsomfattande databas. Syftet är att underlätta forskning, miljöarbete och information och göra oss bättre rustade att möta klimatförändringens effekter.