Täcka med fårull

Täcka med fårull. Bild på fårull i en odlingsgång där det växer lammöron intill.

För ett antal år sedan såg jag på teve hur de på Mandelmans gård använde fårull i odlingsgångarna. Det verkade mysigt och vackert men var inget jag trodde skulle vara aktuellt för egen del, då vi inte själva har tillgång till fårull. Samtidigt fanns tankarna på att täcka med fårull kvar i bakhuvudet och när jag fick en kollega med egna får blev det aktuellt igen. 

Märkligt nog är fårullen för de flesta svenska fårägare en restprodukt. I liten omfattning förädlas det till garn och andra produkter. Men oftast bedöms det för olönsamt och krångligt vilket leder till att ullen eldas upp istället. Samma sak med kollegans fårull. Något använde hon själv och kunde ge bort till andra. Säcken jag fick hade däremot slängts på tippen om jag inte varit intresserad av ullen.

I samma veva som jag nu började fundera på att täcka med fårull anlände de spanska skogssniglarna slutligen även till vår kolonilott. Samtidigt som jag började klippa och lägga ut ölfällor blev jag osäker på det lämpliga i fårull i gångarna. Kanske kunde sniglarna enkelt gömma sig därunder. Efter läsande av andra odlares erfarenheter kände jag mig lyckligtvis lättad eftersom sniglarna inte verkar gilla fårull. Jag lade till och med ut ull runt en angripen planta strandkål – och sedan har inga sniglar kommit dit vad jag kunnat se. 

Jag ville främst täcka med fårull i gångarna för att slippa en del ogräsrensning. Fårull tar lång tid att brytas ner och tovar lätt ihop sig utan att blåsa iväg från gångarna. För att den inte skulle sjunka ner i jorden valde jag att bottna med ett lager tidningar i mitten av gångarna. Fårullen fördelades ovanpå och var lätt att lägga ut i ett täckande lager. 

Andra använder gärna fårull som täckmaterial i jordgubbsland, runt vinbärsbuskar och liknande. Ytterligare en fördel i sådana sammanhang blir fårullens reflekterande yta som ökar solstrålarnas effekt. Något som troligen skyndar på mognaden av dina bär. 

Tidigare har vi skrivit om hur vi odlar utan animalier. Sedan dess har vi börjat med guldvatten (från oss själva!) och nu fårull. Det är därför värt ett påpekande om att vi inte ser fårull som något nödvändigt i odlingen. Du kan odla lika mycket mat även utan tillgång till täckmaterial av fårull. Samtidigt är fårull ett användbart naturmaterial som bland svenska fåruppfödare för närvarande är en restprodukt vilken ofta kasseras.

Om du i din närhet har någon fåruppfödare är det alltså en god idé att fråga om fårull. När du ska täcka med fårull behöver den inte heller vara rensad eller bearbetad på något vis. Troligen är täckmaterialet gratis men erbjud gärna något från trädgården eller kanske nybakat bröd som tack. 

Pilgrimsvandring för klimatet

Pilgrimsvandring för klimatet

Sedan i våras arbetar jag på Pilgrimscentrum i Vadstena i lite olika omfattning olika delar av året. Pilgrimscentrum är medarrangörer till en stor klimatmanifestation vars ”huvudnummer” är en pilgrimsvandring från Vadstena till toppmötet i Glasgow. Pilgrims walk for future kallas det vilket anknyter till Fridays for future. Annika Spalde, som ska leda vandringen i Sverige och gå hela vägen, har blivit min kollega. Med tiden också en fin vän. 

Själv arbetar jag som mest när denna stora vandring går iväg den 19 juli. Detta att vandra länge i grupp är inte heller min grej. Men det finns flera andra sätt att knyta an till manifestationen. Efter samtal och egna funderingar har jag hittat mitt sätt att göra detta på. Först kommer jag och en vän att bjuda på veganska snacks när vandringen går iväg. Detta knyter i sin tur an till den kristna vegetariska föreningen Vildåsnan, som Annika var med och startade. Tanken är att det ska finnas både till de som vandrar och till andra som vinkar av, eller bara blir nyfikna. Om denna stora pilgrimsvandring passerar där du bor kan det vara ett sätt att uppmuntra och uppmärksamma.

Det andra är att jag planerar att vandra en mil i veckan, direkt från min egen dörr och tillbaka hem. Jag kom att tänka på uttrycket att gå en mil i någon annans skor och vill göra det till ett slags fördjupningsövning. Vid varje pilgrimsvandring kommer jag att ha med mig ett visst perspektiv att försöka leva mig in i – ”någons skor” att gå i. Det kan vara någon som lever där skörden torkar bort och temperaturerna närmar sig 50 grader. Någon vars land är på väg att hamna under vatten för att havsnivån stiger. En flyttfågel som inte hittar mat till sina ungar för att ankomsten inte längre är synkad. Men också någon som har mycket att förlora på omställningen. T ex någon som byggt sin identitet på sitt stora hus och sina dyra bilar. Och någon som är som folk i Sverige är mest – som egentligen vet men inte förändrar någonting. Förhoppningsvis väcker detta tankar som jag kan dela här och kanske på andra sätt. 

På den långa vandringen kommer man att ha följebil. Som trygghet ifall något händer och för att det ska bli mindre att bära. Jag förstår att det kan behövas när man är borta så länge. Men för mig är vandring en protest mot bilismen. Därför kommer jag inte bara att välja vackra stigar utan också gå på vägar där nästan alla kör bil. På hemsidan för Pilgrims walk for future kan man anmäla hur många steg man gått för klimatet i den här typen av anslutande vandringar. Alla dessa steg räknas samman. Man kan också arrangera en vandring och bjuda in fler via ett evenemang på Facebook. Antalet personer som kan gå med på den långa vandringen är begränsat för att man ska kunna hålla avstånd där man övernattar. Om du bor i närheten av där den passerar kan du ändå ansluta för en dagsetapp.

Jag tycker inte att man ska vara naiv i de här sammanhangen. Det är inte sannolikt att denna manifestation påverkar besluten under toppmötet. Egentligen har jag inte heller några större förhoppningar på att något avgörande kommer att ske genom sådana toppmöten alls. Men viktiga samtal kan växa fram när man vandrar tillsammans och viktiga insikter när man vandrar ensam. Möten längs vägen, att frågan uppmärksammas på ett synligt sätt. Det kan ge förnyad kraft åt den underifrån kommande rörelsen. Den som egentligen är viktigast tror jag. En del av det budskap Pilgrims walk for future står bakom är; att under sin vandring rannsaka sitt liv, staka ut en personlig färdplan och sätta sig själv i rörelse mot ett mer hållbart liv. Jag har varit i rörelse i många år nu, men om vi blir många fler, då gör det faktiskt skillnad. Var med och stöd den förändringen även du, på ditt sätt, där du är!

Kom igång med guldvatten genom Guldkannan Towa

Kom igång med guldvatten genom Guldkannan Towa. Bild på Vattenkanna med guldvatten mitt ibland prunkande växter.

Vi är nog många som blivit nyfikna på att vattna med guldvatten men inte kommit igång av praktiska skäl. Guldvatten (alltså en del urin och nio delar vatten) är rikt på kväve, kalium och fosfor. Ämnen som växterna behöver och som i form av guldvatten dessutom är osedvanligt enkelt att tillgodogöra sig. Gödningsmedlet har du ständigt tillgängligt och traditionellt utpinkande i vattenklosetten utgör en synnerligen resurskrävande aktivitet. Inte minst går det åt ofantliga mängder vatten och i värsta fall bidrar det till övergödning av våra sjöar och hav. Men tack vare Guldkannan Towa finns det numera en bekväm lösning för att själv ta vara på det värdefulla guldvattnet. 

Guldkannan Towa är en smart utformad kombination av potta och vattenkanna. Efter några veckors användning kan vi konstatera att den är enkel och bekväm att använda. Guldkannan är stadig och i bra höjd att sitta på. Fast som man upplever jag det smidigare att placera den på toalettlocket vid användning och istället kissa stående. Guldvattnet bör vattnas ut inom ett eller ett par dygn. Med luktskyddande lock och kork till pipen är det inga problem att låta Towa stå i badrummet denna tid. 

Eftersom guldvattnet är utspätt är lukten inget problem när du vattnar ut det på odlingarna. Enklast används guldvatten ute i trädgården men det går bra att gynna även växter på balkongen och krukväxter inomhus med näringen.

Det är för egen del, efter bara några veckor, för tidigt att uttala sig om hur stor skillnad guldvatten gör för växterna. Men enligt studier som gjorts skulle guldvatten kunna ersätta konstgödsel i jordbruket med gott resultat. Och i Bella Lindes läsvärda nya bok Odla utan spade beskrivs hur urinen från en människa är den enda näring som behövs till odlingen av hennes grönsakskonsumtion under ett år.

För säkerhets skull rekommenderas att inte vattna med guldvatten de närmaste fyra veckorna innan du skördar grönsaker som ska ätas råa. Ibland kommer det upp frågor kring medicinrester och tungmetaller i guldvatten. Betryggande nog är dessa halter påtagligt lägre än i annan animalisk gödsel eller i mineralgödsel. Eventuella medicinrester från guldvattnet bryts dessutom ner snabbt i jorden. Se gärna denna initierade föreläsning av SLU-professorn Håkan Jönson som talar sig varm för dessa och andra fördelar med guldvatten.

Guldkannan Towa är utformad att rymma omkring en liter kiss (plus nio liter vatten). Då de flesta producerar mer urin än detta per dygn ersätter Guldkannan inte alla ”vanliga” toalettbesök. Men att samla ditt guldvatten vid kanske 2-3 gånger per dag gör också stor skillnad. Kretslopp sluts. Dina växer kommer att må bättre och planetens resurser belastas mindre.

För det mesta har jag tagit med mig Towa ut i trädgården eller till kolonin då det är dags att vattna ut näringen. Efter att kannan fyllts med vatten och huvudomgången av guldvatten vattnats ut kan Guldkannan enkelt sköljas med vattenslangen ett par gånger. Detta vatten vattnas också ut så inget går till spillo. Vid behov rengörs vattenkannan med varmt vatten och någon droppe miljömärkt diskmedel. 

För friskare växter, gratis näring, slutna kretslopp och mindre ekologiskt avtryck rekommenderas alltså guldvatten. För att komma igång och även låta det bli en bestående vana är Guldkannan Towa en mycket god hjälp. Mycket mer information och möjlighet att beställa en egen kanna finns på Guldkannans hemsida. Där finns också en lista på återförsäljare. 

För transparensen bör nämnas att vi inför detta inlägg blivit sponsrade med ett exemplar av Guldkannan. 

Vi passar även på att meddela att vi efter denna vecka och under resten av sommaren minskar ner antalet inlägg på sidan något. På grund av mycket åtaganden under sommaren blir det ett inlägg varannan vecka istället för varje. I slutet av augusti/början av september räknar vi med att allt är som vanligt igen.  

Idén om ständig tillväxt

Idén om ständig tillväxt. Bild på växtrötter i ett glas.

I detta inlägg tänkte jag närma mig ett komplext ämne som jag ofta återkommer till och tror är oerhört viktigt. Nämligen idén om ständig tillväxt och hur orimlig den är. 

För att hålla oss inom planetens gränser och begränsa klimatförändringarna måste vi konsumera mindre, producera mindre, använda mindre bränsle och drivmedel, resa mindre, transportera mindre osv. Allt detta missgynnar tillväxten. Jag tror att många med oss började sitt miljöengagemang med att välja bättre producerade varor. Ekologiskt och miljömärkt. För att sedan inse att inte heller grön konsumtion är hållbar om den är på samma nivå som tidigare konsumtion. All produktion använder av jordens resurser och orsakar utsläpp. 

Vad är då alternativet till ständig tillväxt? En mycket bra bok i ämnet är Välfärd utan tillväxt av Tim Jackson. Det var nu rätt många år sedan jag läste den, men den återkommer ofta i tankar och samtal. Han har i år kommit ut med en ny bok som heter Post growth, men den har jag ännu inte läst. Tim Jackson är nationalekonom och har ägnat en stor del av sin karriär åt ekonomins koppling till hållbarhetsfrågor. Det goda samhälle han målar upp i boken mäter välfärd på andra sätt än med ständig tillväxt. Där lever vi närmare varandra, samarbetar och delar mer. Lokalsamhället får större betydelse och sådant som gemensamma odlingar och ideellt arbete. 

Ett begrepp som nämns ibland är kontrollerad nedväxt. I samband med corona har det blivit tydligt för mig att det är något sådant vi behöver planera för. När länder plötsligt stänger ned på det här sättet går småföretag omkull, människor blir arbetslösa i samhällen där allt bygger på lönearbete och de redan mest utsatta drabbas hårdast. Globalt sett har nedstängningarna blivit katastrofala för fattiga människor som lever ur hand i mun och plötsligt inte längre har någon inkomst alls. Sveriges trygghetssystem är ju inte norm i världen. Det är inte önskvärt att ekonomin kollapsar på det sättet utan den behöver krympas parallellt med att man hittar andra sätt för människor att leva och samhällen att fungera. T ex kan idén om medborgarlön finnas med i sådana planer. Liksom en betydligt högre grad av självförsörjning och samarbete. 

En som tänkt mycket kring hur vi kan krympa ekonomin så att den får plats inom planetens gränser och samtidigt bekämpa fattigdom är Kate Raworth som skrivit boken Donutekonomi. Den har jag än så länge bara läst några kapitel i, men den verkar mycket lovande och jag kommer säkert att skriva mer om den senare. Vi behöver tänka annorlunda kring vad syftet med ekonomin är och rita nya bilder av vad vi vill att den ska sträva mot. Hennes förslag är en liten ring inuti en större så att det ser ut som bakverket doughnut (eller flottyrmunk). Den inre ringen illustrerar golvet, som ingen ska behöva hamna under. Den yttre illustrerar taket eller planetens gränser som vi inte får överskrida. 

Någon gång kom Peter och jag att prata om ordet nedväxt och hur man gör sig en bild av det. Finns det något i naturen som växer nedåt? Det är kanske lätt att se framför sig något som vissnar och dör. Men Peters svar var – rötter. Jag har fått det beskrivet för mig att ett träds rotsystem är lika stort som dess krona. Vi glömmer ofta allt det värdefulla som finns under jord. Rötterna ger stadga åt trädets höjd och vidd. Det måste finnas en balans mellan styrkan i rötterna och trädets storlek för att det inte ska välta. Kanske kan man koppla det till något biskop emeritus Martin Lönnebo skrev, att med större makt kommer större ansvar. När vi nu har makten att rubba klimatet och kollapsa vår egen civilisation då borde vi satsa på att fördjupa våra ansvarsrötter. För just nu vinglar det betänkligt. Sådana här bilder vill jag gärna utforska vidare. Bilder av goda alternativ till den orimliga idén om ständig tillväxt.