Vätterns fiskar

Vätterns fiskar. Bild på informationsskylt om fisk i Vättern.

I Vadstena, där vi bor, finns ett starkt engagemang för Vättern. Men det är nästan alltid fokuserat på de behov vi människor har av att sjön är frisk. Själva har vi blivit nyfikna på dem som lever sitt liv i Vätterns vatten. Vad är viktigt för dem? Jag började läsa om Vätterns fiskar.

Min erfarenhet av fiske är i stort sett helt genom min bror som alltid haft det som ett stort intresse. Flera av fiskarna som lever i Vättern associerar jag till barndomens fjällsemestrar där en inte obetydlig del ägnades åt fiske. Associationen är inte alls långsökt inser jag. Arter som röding, öring och harr är kallvattensfiskar som har sina sydligaste bestånd just i Vättern. De trivs där för att vattnet är kallt. 

Den vanligaste av Vätterns fiskar är Nors. I alla ekosystem är bytesdjuren betydligt fler än rovdjuren. Annars skulle ju maten ta slut. Det är en intrikat balans från de allra minsta växterna, som de allra minsta djuren äter, till de största rovdjuren. Nors är byte för många av de större rovfiskarna. Det hot som väldigt ofta diskuteras av boende kring Vättern är militärens övningsskjutningar i sjön. Finge Vätterns fiskar välja skulle de förstås inte vilja att detta pågick mitt i deras vardagsrum. Samtidigt finns det andra hot som uppmärksammas mycket mindre.

Vätterns röding fiskades tidigare hårt och har varit hotad, men ligger nu på en stabil nivå. Det infördes fredade zoner i sjön och minilängden för fisk man får ta upp höjdes, vilket verkar ha fått effekt. Om man äter fisk är röding från Vättern däremot problematisk då dioxinhalten ofta ligger tre gånger över EU:s gränsvärde. Vi kommer att återkomma till hur klimatförändringarna påverkar Vättern, men kan konstatera redan här att rödingen hotas när vattnet blir varmare.

Naturlig insjölax finns bara i Vänern. I Vättern fanns en storväxt stam av öring innan det byggdes kraftverk i Motala Ström på 1920-talet. Så småningom dog dessa ut helt. Kraftverksägaren, som nu är Tekniska verken, är skyldiga att främja fisket av liknande fisk och har valt att plantera ut lax. Men den kan inte leka i Vättern så nya måste sättas ut varje år. Signalkräftorna är också inplanterade då flodkräftan drabbades av kräftpest. Dessa har inga problem att föröka sig på egen hand och har blivit många. Enligt vissa för många.

Det finns 148 tillrinnande vattendrag, de allra flesta små. I många har det funnits hinder för lekande öring (av en mindre sort än den som dog ut). Men flera åtgärder har gjorts för att göra det möjligt för öringen att ta sig förbi eller för att avlägsna hinder. Så nu besöks ca 70 tillrinnande vattendrag av lekande öring, särskilt kring Habo. 

Även harr är en kallvattensfisk som har sitt sydligaste bestånd i Vättern. En påtaglig nedgång märktes 2003 och ett antal år framåt, men den har återhämtat sig något. Harrfiskare menar att de inplanterade signalkräftorna och skarven är dåliga för harren. Dess lek störs av tidig vårvärme och de stressas av varmare vatten, så även detta är en art som hotas av klimatförändringarna. Abborren påverkas också negativt av signalkräftor och skarv. I alla fall är det en teori att kräftorna betar av vegetationen där abborren söker föda som liten. Skarven vet man kan dyka djupt och att den gärna äter abborre. Däremot gynnas abborren av att vattnet blir varmare. Bland Vätterns fiskar finns bl a även sik, gädda och lake.

Mycket av informationen om Vätterns fiskar har jag fått genom boken Vättern; fisk och fiskare som är skriven av Carl-Axel Fall. Perspektivet i den är utifrån yrkes- och fritidsfiske, medan vi själva är vegetarianer. Men jag lärde mig mycket om de olika fiskarterna och om tillståndet i sjön. Det man kan reagera över är att militärens övningsskjutningar kommenteras väldigt kort. För mig handlar det här i hög grad om att lära känna min närmiljö också utifrån växters och djurs perspektiv. Hur påverkas de av det vi gör och vad behöver de för att må bra? Kanske bor du nära en annan sjö vars invånare du kan lära dig mer om. Eller en skog, ett berg eller någon annan naturtyp. Det vi har en relation till blir vi bättre på att värna.

Enkel och god lunchlåda

Enkel och god lunchlåda. Bild på mixad rödbetssoppa.

Nyligen har jag återigen börjat ta med mig lunch till jobbet. Efter några års arbete med driften av Dahlströmska gården rum och frukost är jag nu på en mer traditionell arbetsplats. Det innebär bland annat personalmatsal och att de flesta har med sig egen lunch. En enkel och god lunchlåda har då återkommande blivit krämig och mättande soppa. 

Jobblunchen ska ju vara snabb att laga till och samtidigt vara något som kan lysa upp vardagen. Praktiskt för en enkel och god lunchlåda är också ifall den går att variera utifrån sådant som finns hemma och som du är sugen på. Nedanstående lena och värmande soppa uppfyller väl dessa krav. 

Slät soppa med rotsaker som lunchlåda

(2 portioner)

2-3 potatisar (det går med fördel att använda sådana som blivit över från tidigare)
3-4 rödbetor (eller andra goda rotsaker)
1 gul lök
1 dl torkade röda linser (eller andra baljväxter, ex. 2 dl färdiga vita bönor)
1 msk äppelcidervinäger (behövs i första hand när du använder så pass söta rotsaker som rödbeta)
Ev. havremjölk eller annan växtbaserad dryck
Salt

Hacka och fräs löken i lite olja. Skala potatis och rödbetor, dela dem i mindre bitar. Häll över i kastrullen. Häll på vatten tills det täcker rotsakerna och löken. Tillsätt de röda linserna, blanda om och koka 15-20 minuter eller tills det känns mjukt. Fyll på med äppelcidervinäger och mixa med stavmixer. Smaka av med salt och ev. andra kryddor. Späd vid behov med mera vatten eller växtbaserad dryck. Ta gärna med lite gott surdegsbröd att äta till soppan. 

Denna soppa är enkel att göra extra av och frysa in till kommande lunchlådor. Resultatet brukar bli bra om du håller dig till ungefär ovanstående grund men det finns stor flexibilitet att ändra, dra ifrån eller lägga till. Detta gör också att den fungerar bra när du vill använda rester och mindre matslattar som finns i kylen. 

Tänk bara på att färgen inte alltid blir varken rödbetsröd eller morotsorange ifall du blandar allt för vildsint. Kom också ihåg att använda burk med tättslutande lock när du transporterar din lunchlåda till jobbet. Speciellt om det är rödbetssoppa.  

Seitan – mångsidig och klimatsmart proteinkälla

Seitan - mångsidig och klimatsmart proteinkälla. Bild på veganska bollar av seitan.

På nyårsafton brukar vi alltid göra årsbästalistor och välja t ex årets musik, bok och naturupplevelse. Som årets mat valde vi båda seitan. Vi har under vintern upptäckt hur användbar denna produkt är för den som vill äta mer växtbaserat för klimatets skull. 

Det är lätt att få intrycket att seitan är en förhållandevis ny produkt som kommit med “vegotrenden”. Men i själva verket är idén väldigt gammal. Buddhistiska munkar i Kina på 1000-talet uppfann det. De var vegetarianer av religiösa skäl och behövde protein. Jag har en kokbok med recept på klassisk kinesisk mat och där finns det också med. Då kallat vetegluten och inte alls lika smaksatt som seitan brukar vara. Än så länge har jag läst fyra av fem delar i den kinesiska klassikern Färden till västern från 1592 där en av huvudpersonerna är apan Kung Markatta. Han är daoist och en av följeslagarna till en buddhistisk munk på en mycket strapatsrik vandring. Här serveras ofta en ”vegetarisk måltid” och bland de rätter som räknas upp nämns ofta glutenkakor (minns jag det som att det kallas där). Troligen är detta någon form av seitan.

Namnet är däremot nyare och introducerades på 1960-talet. Det betyder ungefär ”vete som sjudit i sojasås”. Vi har utgått från vetegluten som vi köpt från Biofood. Det är ett grossistföretag, men det kan gå att få tag på i t ex hälsokostbutiker. Här kan man beställa vetegluten, fast det marknadsförs som ett sätt att baka bröd med mindre kolhydrater, vilket inte alls är så vi tänker att det ska användas. Ett tips är att fråga i din närmaste någorlunda stora mataffär. Om flera frågar tar de troligen hem det!

Man kan säga att vetegluten är motsatsen till glutenfritt mjöl. Gluten är ett protein och det är just det man vill åt eftersom det används som veganskt alternativ till kött. Man har ”tvättat” bort det mesta av kolhydraterna så att det är mer rent gluten. Detta blandar man med kryddor och lite vätska, ofta sojasås. I det recept vi utgått från är det också en del kikärtsmjöl där vi använt ärtmjöl. Det blir en deg med ganska speciell konsistens. Hela klumpen kan sedan sjudas i en kryddig buljong/marinad, ofta baserad på sojasås, till ett slags stek. Det går fortare att sjuda om man istället klipper den till grytbitar. När man kommit så här långt går det bra att äta som det är, t ex blandat i en gryta. Man kan också skiva, panera och steka, mixa det till färs och mycket annat. På bilden syns våra julbollar där vi har mixat seitan med borlottibönor och smaksatt med apelsin och kryddpeppar.

Det går också att göra seitan själv utifrån vanligt vetemjöl, men det verkar vara en ganska omständlig process. Man gör en deg som sedan knådas under vatten i flera omgångar till dess sköljvattnet är klart. Så har vi inte själva prövat att göra. Även att göra seitan utifrån färdigt vetegluten tar lite tid och kan vara bra att förbereda dagen innan, men det är inte svårt. En av fördelarna är att man kan blanda kryddor i själva degen vilket gör det lättare att få smak på än med t ex tofu. Många som försöker äta mer veganskt saknar umamismaken och den tycker jag att man kan få fram i seitan. Vi är vanligtvis inte så inne på att försöka få växtbaserade rätter att se ut som eller smaka som kött. Men eftersom ingen av oss slutade äta det för smakens skull kan det vara gott ibland med konsistenser och smaker som påminner om korv eller köttfärs. Det tycker jag att man får med seitan. Den allra största fördelen är förstås att det har väldigt mycket mindre klimatpåverkan än kött. Liksom egentligen alla växtbaserade alternativ.

Vi kommer säkert att återkomma med recept när vi har experimenterat mer själva och hittat egna smaksättningar och varianter. Nu nöjer vi oss med att tipsa om själva produkten. I den här länken finns ett recept på seitankebab som vi inte har prövat, men där ingår det grundrecept som vi utgått från; Det kommer från Mattias Kristianssons bok Det veganska köket som vi ofta använder och varmt rekommenderar.  

Odla din förundran

Odla din förundran. Bild på lav genom en lupp.

Att odla förundran. Kan det hjälpa mot klimatförändringar och artutrotning? Ja, eftersom förändring av attityder och beteenden är lika nödvändigt som tekniska lösningar och politiska styrmedel tror jag definitivt en ökad förundran kan hjälpa oss i omställningen till samhällen inom planetens gränser. Och källor till förundran är verkligen inte svårt att finna. 

Vi har tidigare kommit in på förundran här på hemsidan och nyligen gladdes jag åt den förundran boken Mörkermanifestet väckte. Som en spinoff från den läsningen lyssnade jag på podden Professor Magenta som i ett avsnitt talade om mörkret och livet i havsdjupen. Där tipsades jag om den verkligen omtumlande och förundransväckande boken The Deep av Claire Nouvian. Med bilder på de varelser som befolkar haven tusentals meter ner är boken verkligen en sinnesutvidgande upplevelse – utan centralstimulerande medel. 

I denna värld utan solljus kommunicerar 90% av arterna med egentillverkat ljus genom bioluminescens. Vi möter den troliga inspirationen till filmmonstret i Alien, den mytomspunna jättebläckfisken, osannolika maneter med mera. En ny värld som ger ett glatt pirr i magen och stor förundran. 

Efter höstens vandring i nationalparkerna Norra Kvill och Store Mosse började vi ana storheten i den miniatyrvärld av lavar och mossor som går att upptäcka redan ute i trädgården. Med inspiration från dessa utflykter samt boken Ut i naturen köpte jag en lupp till Sofia i julklapp. Med detta enkla hjälpmedel öppnar sig verkligen nya världar. Lav på en barkbit visar sig likna en skog från Avatar. Och på den mest oansenliga gren döljer sig små djur. Osynliga för blotta ögat. 

Ger vi oss lite tid och öppenhet väntar nya förunderliga världar på träd och lyktstolpar vi passerar dagligen. Genom att se naturen från ett annat perspektiv – eller i en annan skala – händer det något med dig som betraktare. 

Förundran väcks också lätt när du tar dig an ett nytt område. Kanske genom en bok eller film om livet flera kilometer under vattenytan. Svarta hål, universums expansion, trädens kommunikation eller fåglars navigeringsförmåga.  

Våga gärna bejaka en öppenhet för andra perspektiv, skalor och ämnen. Med den förundran som följer tror jag både din vardag blir roligare och din omsorg om vår förunderliga planet större. 

Prognoser från SMHI om klimatet där du bor

Prognoser från SMHI om klimatet där du bor

För många verkar klimatkrisen fortfarande kännas långt borta. Ett sätt att öka förståelsen för att det pågår redan här och nu är att ta reda på mer om klimatet där du själv bor. Kanske har du en vag känsla av att årstiderna är annorlunda, men blir osäker på om du minns rätt. En källa jag har börjat använda mer på sistone är SMHI. Där kan man både se hur klimatet har förändrats fram till nu och prognoser för framtiden, även gällande en region. Det kan vara ett sätt att fördjupa ditt eget engagemang, men kan också vara en idé för en studiecirkel. 

På den här sidan kan du välja ditt eget län i den vänstra rullisten och vilken typ av förändringar du är intresserad av i den högra. Det kan gälla sådant som årsmedeltemperatur, dagar med temperatur över 20°, årsmedelnederbörd eller växtsäsongens längd. Du får då upp kartor med ifyllda färgmarkeringar som visar först hur det såg ut 1961-1990 jämfört med 1991-2013 och sedan två olika prognoser för 2021-2050 och 2069-2098. Den övre är ett lite mer optimistiskt scenario än det nedre. Utfallet beror till största delen på hur vi agerar. Där finns också rapporter i pdf för varje län. I dessa följs varje kartbild av en kort kommentar och där finns också en sammanfattning av prognosen för klimatet i just det länet.

Själva bor vi i Östergötland. Här ökar medeltemperaturen allra mest på vintern enligt prognoserna från SMHI. Vegetationsperioden ökar och värmeböljorna blir fler. Nederbörden förväntas öka och då allra mest under vinter och vår. Risken för att nederbörden kommer i form av skyfall ökar också. Samtidigt ökar antalet dagar med låg markfuktighet. Trots högre årsmedelnederbörd kan det alltså bli längre perioder av torka på sommaren. I de här analyserna finns inte vind med – en del av klimatet som kan tänkas påverka en plats som Vadstena mycket. Men vill man veta mer kan man testa att e-posta SMHI. Inte minst om man startar en studiecirkel kan man fördjupa sig mer i olika aspekter på klimatet på orten och använda flera olika källor.

När vi gick en promenad med ett par vänner var det mycket sångsvanar i Vättern. En av vännerna konstaterade att de inte brukade vara där på vintern när hon flyttade till Vadstena. Inte heller råkorna brukade vara kvar i staden på vintern då. Hon har bott här längre än vi och har betydligt bättre koll på fåglar. Vi har nog funderat över sångsvanarna ibland, men blivit osäkra på hur det brukar vara. Att lägga märke till sådant och berätta för varandra vad man ser utifrån sin erfarenhet och kunskap tror jag kan vara betydelsefullt. 

I år har jag för första gången på riktigt allvar börjat tänka att vintrarna är på väg att gå förlorade här. De regnigt grå vintrarna i Göteborg var en anledning till att jag ville flytta därifrån. Nu är det på väg att bli så även här. Att få bekräftelse i statistik och prognoser är ingen tröst. Men jag tror att vi behöver tillåta oss att sörja över sådant. Framför allt tror jag att vi måste börja se det som det är och inte låta överdriven optimism få oss att skjuta problemet framför oss så att det bara blir större och större. Om fler förstår att klimatförändringarna pågår redan nu och även här, kan kanske fler också börja agera. Så ta reda på hur det är och riskerar att bli där du bor och berätta om det för andra som bor där du bor! 

På SMHI-s hemsida kan du också se analyser av månadens väder i Sverige i jämförelse med tidigare år . Eller årstidernas väder. Även om det inte är så in-zoomat på region ger det en bild av hur det ser ut på nära håll.