Veganska småkakor

Veganska småkakor. Bild på vegansk havrekaka och vegansk chokladmarängkaka.

För oss är eftermiddagskaffet en viktig stund för avkoppling och gemenskap när vi är hemma. De allra flesta dagar har vi någon form av fikabröd till kaffet. Sedan jag åter blev vardagsvegan har jag fått motivation och inspiration att prova mer bakning utan smör och ägg. Jag är inte förtjust i margarin och det är vad smöret ersätts av i de allra flesta recept jag hittar. Det har lett till diverse egna experiment. Här kommer recept på två veganska småkakor jag blivit nöjd med.

Veganska havrekakor

6 dl havregryn
2 dl vetemjöl
2 msk majsstärkelse
1 dl socker
1 tsk vaniljpulver
1 tsk kanel
1 tsk bikarbonat
2 krm salt
60 g kokosolja
6 msk sirap
4 msk rapsolja
4 msk vatten

Blanda samman de torra ingredienserna. Blanda i övriga ingredienser. Knåda och tryck sönder klumpar av kokosolja tills allt är blandat. Det ska bli likt en smuldeg, men gå att trycka ihop så att man kan forma bollar. Ha i mer vatten ifall det är för smuligt. Rulla bollar ca 4 cm i diameter (ungefär 20 st) och lägg på plåt med bakplåtspapper. Grädda i 175° i 15-20 minuter. Kakorna ska sjunka ihop lite, få en knaprig yta, men vara ganska mjuka inuti.

Veganska kakaomaränger

1 dl spad från vita bönor i tetra
1 tsk äppelcidervinäger
1 1/2 dl socker
1/2 tsk vaniljpulver
2 tsk kakao
Mörk choklad till dekoration

Bönspad som används så här brukar kallas aquafaba. I de allra flesta recept används kikärtsspad. Jag prövade vita bönor för att min mage är känslig för kikärter och jag tycker att det även har fördelen att det ger mindre bismak. Vispa bönspadet och vinägern i åtminstone ett par minuter till dess volymen påtagligt ökat och det fått konsistens som rejält vispad grädde. Ha i sockret lite i taget och fortsätt vispa åtminstone ett par minuter till. Nu ska det bli ungefär som när du gör maräng på äggvita. Häll i vaniljpulver och kakao och vispa ihop snabbt. Det verkar som att blandningen blir lite lösare av detta, men det blir väldigt gott! Klicka ut på bakplåtspapper med hjälp av två teskedar. De flyter ut en del så se till att inte lägga dem för tätt. Grädda i 100° ca 1 timme och 20 minuter. Låt dem stå kvar i ugnen tills den har svalnat. De ska nu lossna lätt från papperet och kännas lätta. Är de fortfarande inte riktigt klara kan du starta ugnen en stund till. Smält lite mörk choklad med en skvätt olja och ringla över (jag gjorde bara det med dem vi skulle äta just då).

Brygg en kopp KRAV-kaffe till dessa veganska småkakor och njut!

Tillväxtens gränser – aktuell klassiker

Tillväxtens gränser. Bild ur Romklubbens klassiska rapport Tillväxtens gränser från 1972.

I en fransk gåta beskrivs en damm där en näckros växer. Varje dag fördubblas näckrosens storlek. Om den får växa obegränsat täcker den efter trettio dagar hela dammen och kväver alla former av liv i vattnet. Vi tycker länge att näckrosen är liten och bestämmer oss för att beskära den först när den täcker halva dammen. Vilken dag gör den det? Svar: På den tjugonionde dagen. Och vi får då bara en dag på oss att rädda dammen. Gåtan finns återgiven i den klassiska rapporten från Romklubben, Tillväxtens gränser

Tillväxtens gränser gavs ut 1972 och brukar fortfarande komma upp i samtal kring miljö och hållbarhet. Liksom det för några år sedan var intressant att läsa Rachel Carsons Tyst vår hade jag länge sett fram emot att läsa Tillväxtens gränser. Generellt levde den också upp till förväntningarna. Tillväxtens gränser upplevs faktiskt ännu som i högsta grad aktuell trots att den känns lite daterad i sin naiva syn på kärnkraft. Bokens huvuddiskussion om det orimliga med evig tillväxt på en ändlig planet har ju inte direkt tappat aktualitet i vår egen tid. 

Något som diskuteras både i boken och i dagens debatter är exponentiell tillväxt. I dammen med en snabbväxande näckros blir det tydligt hur snabb volymökningen blir efter ett antal fördubblingar. Men även om blomman varje dag bara ökar med 2 procent skulle ökningsvolymen vara rasande snabb efter en viss tid. Om räntan på ditt bankkonto är 7 procent kommer pengarna att fördubblas på tio år. Och i västvärlden har vår ekonomi vuxit med några årliga procent sedan andra världskriget. Detta kanske inte låter så mycket men kopplat till denna finns en fördubbling vart 25e år av vårt materialanvändande och användandet av fossil energi.

Att se på grafer över BNP-utvecklingen denna tid ger ett slags svindel. Den skarpa höjningen av kurvan går nästan rakt upp. Att vi närmar oss eller redan har passerat flera av våra planetära gränser som dagens forskare har fastställt är då inte heller förvånande.   

När Romklubben skulle skriva rapporten Tillväxtens gränser samlades många av dåtidens främsta forskare och målet var att hitta långsiktigt hållbara vägar vidare för mänskligheten. De valde att titta på fem stora variabler. Befolkning, industriproduktion, naturtillgångar, jordbruksproduktion och miljöförstöring. Utifrån de fakta som fanns sattes de olika variablerna in i ett datorprogram för att se utvecklingen i ett långt framtidsperspektiv. Genom detta tillvägagångsätt kunde de också välja att justera en eller flera variabler för att pröva skilda scenarion. 

Författarna till Tillväxtens gränser påpekar flera gånger att deras huvudsakliga mål inte är att lämna en detaljerad förutsägelse över framtiden. Istället är det viktigaste budskapet att vi med en fortsatt obegränsad tillväxt på alla områden oundvikligen går emot någon form av kollaps. Oavsett ifall detta beror på att naturresurserna tar slut, föroreningarna blir för stora eller att den odlingsbara marken inte räcker till.

Intressant nog visar det sig ändå att denna rapport från 1972. Med sin tids begränsade datorkapacitet. Faktiskt med förvånansvärd precision lyckats förutse utvecklingen inom befolkningstillväxt, naturtillgångar och industriell produktion.

Vad finns det då för alternativ till en kollaps på grund av ohejdad tillväxt? I Tillväxtens gränser skriver de om ett jämviktstillstånd. Befolkning och kapital behöver vara konstanta utan att växa för att systemet ska bli uthålligt. All mänsklig aktivitet som inte behöver stort flöde av oersättliga resurser eller orsakar allvarlig miljöförstöring kan däremot fortsätta att växa i oändlighet. I detta scenario skulle alltså fritid, utbildning, kreativitet, relationer med mera kunna frodas. 

Långt ifrån en dystopisk tillvaro i mitt tycke. Genom att aktivt välja en begränsning av tillväxten finns möjlighet till en mjukare övergång till en värld inom planetens gränser. Alternativet med fortsatt status quo är att: ”Tillväxten kommer att hejdas av påfrestningar som inte valts av människan”. Rapporten känns också mycket dagsaktuell i sina varningar för en teknikoptimism som i bästa fall kan bota symtomen men inte påverkar de verkliga orsakerna. Risken finns att ett för stort teknikfokus tar bort vår uppmärksamhet från det ursprungliga problemet, ”tillväxten i ett ändligt system, och hindra oss från att vidta effektiva åtgärder för att lösa det.” 

Sammantaget är Tillväxtens gränser väl värd en läsning. Frågorna brottas vi med än idag – och en stor del av lösningarna presenterades kanske redan 1972.

Vättern och klimatförändringarna

Vättern och klimatförändringarna. Skymningsbild på Pumphuset i Vadstena, vid Vätterns strand.

I ett tidigare inlägg skrev vi om Vätterns fiskar. Nu återkommer vi till den sjö som präglar vår stad så mycket och skriver om Vättern och klimatförändringarna. Många verkar behöva förankra sitt engagemang i sin egen närmiljö. Att då förstå hur en näraliggande sjö påverkas kan bli en viktig motivation. Se det gärna som en inspiration till att ta reda på mer om hur klimatförändringarna påverkar något ekosystem du själv har i din närhet.

Vättern är Sveriges näst största sjö och känd för att vara djup och kall. Med klimatförändringarna blir sjön varmare. I nuläget stiger temperaturen med 0,6 grader på tio år. Eftersom Vättern är ett kallvattenekosystem kan flera arter som lever i sjön få problem vid högre vattentemperaturer. Som vi skrev i inlägget om Vätterns fiskar gäller det t ex rödingen. 

Varmare vatten ökar risken för bakterietillväxt och algblomning. Det ställer högre krav på rening av vattnet framöver. Eftersom ytvattnet värms mest kan också dricksvattnet behöva tas djupare än i dag. Av städerna runt sjön är det just Vadstena, där vi bor, som har det grundaste vattenintaget tillsammans med Motala. Alla kommunerna kring sjön använder Vättern som dricksvattentäkt. Det levereras också vatten till Skövde, Falköping och Skara.

I vår stad är det mycket populärt att bada i Vättern och det är vanligt att se människor i alla åldrar promenera eller cykla i badrock på sommaren. Många tar sig ett dopp även på vintern. Tillhör man dem som vill ha varmt badvatten kan säsongen bli längre, men risken ökar också för att man blir sjuk av vattnet på grund av bakterier eller algblomning. 

När det gäller Vättern och klimatförändringarna är en indikator hur ofta det är is på sjön. Enligt boken Vättern; fisk och fiskare har sjön varit isbelagd tre vintrar sedan 2006. Medan den på 1950-talet frös sju år av tio. Vätternvårdsförbundet har observerat isläggningen i södra Vättern från 1881. I det området har det varit is 51 av de 135 studerade åren. De senaste 20 åren har det varit isfritt många av vintrarna, men enligt en rapport från SMHI ses det inte som en tydlig trend. Däremot är prognosen framåt utan tvekan färre dagar med is.

I prognosen ingår också att det blir mer nederbörd i framtiden. Samtidigt förväntas växtligheten ta upp mer vatten i ett varmare klimat och avdunstningen ökar. Därför kommer vattennivån sannolikt att sjunka. Vattenståndet i sjön var lågt under slutet av 2016 och under större delen av 2017 på grund av liten mängd nederbörd. Som lägst var det ca 30 cm under medelnivån men inte så lågt som det var 1976. Prognosen är att det kommer att ligga 20-40 cm lägre än idag. Själva tänkte vi allra mest på detta den extremt varma och torra sommaren 2018. Mest påtagligt blev det genom att vattenintaget till de kranar vi hämtar vatten från på koloniområdet slammade igen. Vi fick bära vatten i hinkar direkt från sjön. Hade vi inte haft den möjligheten hade det mesta av skörden torkat bort. 

Samtidigt förväntas klimatförändringarna leda till fler skyfall som dessutom blir mer intensiva. Vissa år kan det bli så regnigt att vattenståndet istället stiger med upp mot en meter. Den ort kring Vättern som hotas av detta är Jönköping. På grund av landhöjningen stiger vattennivån redan i södra Vättern medan den sjunker i norr. Jönköping drabbades av översvämning 1999. VA-system, pumpstationer och källare skadades. Hade det under denna period varit kraftig nordlig vind hade situationen blivit ännu värre. Utöver översvämningsrisken för Jönköping kan skyfall leda till att mer föroreningar och näringsämnen sköljs ut i Vättern och försämrar vattenkvaliteten. 

Det kan alltså vara väl värt att uppmärksamma Vättern och klimatförändringarna även när det gäller oss människor. Om man nu tycker det är svårt att relatera till hur rödingen mår. I den här länken från SMHI finns mer intressant att läsa om hur klimatförändringarna påverkar även Vänern, Mälaren, Hjälmaren och Göta Älv.

Sluta med konfettikanoner

Sluta med konfettikanoner. Bild på plastskräp som konfettikanoner lämnar efter sig.

Det finns miljöproblem som synes små men ändå sticker i ögonen. Ofta på grund av den skada de gör och att de inte fyller andra funktioner än tillfälligt nöje eller extra bekvämlighet för få. Jetskiåkande och engångsgrillar är ett par exempel. Efter senaste nyårsafton blev jag påmind om ännu ett. Konfettikanoner som skjuter ut små plastbaserade skräpbitar.  

Det var under de första dagarna i januari som jag gick längs strandpromenaden i vår lilla stad. Varje gång det syntes små metalliknande plastbitar på marken kände jag mig ledsen. Plastskräpet var rester från så kallade konfettikanoner / konfettirör som användes i samband med nyårsfirandet. Papperstunn och nästan viktlös sprids plasten lätt över stora områden. Efter att under nyårsnatten spridit feststämning i ett par sekunder är de tusentals resterna från konfettikanonerna mycket svåra att städa bort.  

Dessa plastfyrverkerier verkar tyvärr ha ökat i popularitet de senaste åren och används inte bara under nyårsnatten utan även vid student, bröllop och andra firanden. Samtidigt finns mera ofarliga pappersbaserade konfettikanoner att köpa. För den pyssliga går det också att med ett hålslag stansa ut egen konfetti av papper eller löv.

Problemen med de vanliga plastbaserade konfettikanonerna är samma som med all annan plast. De bryts inte ner. Ute i naturen sönderdelas de bara och blir till slut vad som kallas mikro- och nanoplast. Små plastfragment som tas upp av både djur och växter. Till slut kommer de även in i våra människokroppar.

Plaster sprids på många sätt och konfettikanoner orsakar naturligtvis inte lika stor skada som tungviktarna; biltrafiken, konstgräsplanerna och fiskenäten. Men utifrån sin helt onödiga existens orsakar dessa plastfyrverkerier stor skada. Bäst vore om otyget snarast möjligt kunde förbjudas. Kanske med hänvisning till Miljöbalkens förbud mot att skräpa ner utomhus.

För att själv komma vidare i min frustration över konfettikanonerna tog jag upp frågan i den hjälpsamma Facebookgruppen Klimatklubben. Inspirerad av positiv respons där skickade jag en insändare som kom in i bland annat Sydöstran och Dagens Nyheter. Liknande text skickades även till våra åtta riksdagspartier samt till min egen kommun. Det skulle även gå att skicka meddelanden till återförsäljare, enskilda politiker, idrottsarrangörer etcetera. 

Frågan om konfettikanoner blev efter ett tag inte bara ett motstånd emot onödig plastnedskräpning. Det blev också exempel på vad jag som individ och i samarbete med andra, relativt enkelt, kan göra för att uppmärksamma och försöka undanröja ett miljöproblem. 

Trots att problemet med konfettikanoner på intet sätt är löst vågar jag ändå tro att stenen är satt i rullning mot en förändring. Och i detta finns ändå något inspirerande.